Historiska Mälaren runt

I ett grönskande landskap, 8 km norr om Enköping, reser sig Härnevi kyrka. Den vitkalkade kyrkan är en s.k. salkyrka, dvs. utan ett markerat kor, men med ett rektangulärt kyrkorum med sakristia i norr och vapenhus i söder. Härnevi är en av de drygt 30 kyrkor som på 1480-talet dekorerades av den tyske Albrekt Ymmenhusens målarverkstad. Han är mer känd under sitt latiniserade namn Albertus Pictor och levde ca 1440–1509. I Härnevi väntar en guidad visning av denna medeltidskonstens juvel som fram tills nyligen har varit stängd p.g.a en omfattande renovering. Kyrkorummet, vars valv aldrig har överkalkats, är ett av dem med bäst bevarade Albertus Pictor-fresker. Detaljrikedom, ofta förenad med tillämpningen av ’glansdagrar’, – för att få fram en livfullhet och tredimensionalitet hos de porträtterade – anses vara Albertus Pictors utmärkande signum.

Förlagorna till motiven har, i stor utsträckning, hämtats från Biblia Pauperum (De fattigas bibel) med illustrationer från Gamla och Nya Testamentet. Bilden av helgonet Erasmus, som får sina tarmar uppvindade på en vev samtidigt som han kokas i olja, hör till de mest makabra, medan grisen som spelar orgel avslöjar målarens sinne för humor. Innan vi får den guidade visningen väntar förmiddagskaffe i Härnevis församlingshem.

Vi lämnar det medeltida freskmåleriets sprakande uttrycksfullhet bakom oss och fortsätter vår färd sydväst om Västerås mot Tidö slott. På vägen stannar vi till i Svinnegarns kyrka, där vi i vapenhuset bekantar oss med en runsten, som är en av de s.k. Ingvarstenarna. Under våra två dagar följer vi bland annat berättelsen om den sörmländske vikingen Ingvars resa till Särkland och några av dem som deltog i den. Svinnegarns runsten förtäljer om Bagge, son till Tjälve och Holmlög, som med eget skepp for österut med Ingvar.

Ett tjugotal runstenar från och runt om Mälardalen bär vittnesbörd om en vikingatida expedition som for i österled under ledning av en man vid namn Ingvar. Orm, Rollev, Gunnulv och Bagge är några av de män som slog följe med Ingvar. En stor del av dem var stadgade män. På runstenar omnämns de som fäder, bröder, makar och söner. För de flesta av dem tog färden ett tragiskt slut i Särkland, ett landområde som har identifierats med trakter runt Kaspiska havet. Till minnet av de omkomna reste deras anhöriga runstenar.

Vi fortsätter mot Tidö, ett av Sveriges bäst bevarade slott från stormaktstiden. Det uppfördes 1625-1641 i stram, holländsk renässansstil, av arkitekterna Simon de la Vallée och Nicodemus Tessin den äldre. De vackra sandstensportarna hör till exteriörens framträdande drag. Beställaren av bygget var Axel Oxenstierna, Gustav II Adolfs rikskansler och drottning Kristinas förmyndare. Efter att ha varit i den Oxentiernska familjens ägo i tvåhundra år såldes Tidö år 1840. Decennierna som följde var en tid av nedgång med åtskilliga ägarbyten. År 1890 köptes slottet av Carl-David von Schinkel och har sedan dess varit i familjen von Schinkels ägo. Sedan 1971 är detta privatresidens öppet för allmänheten.

Efter en guidad slottsvisning väntar lunch i det närbelägna värdshuset. Stärkta lämnar vi denna rogivande miljö för att besöka Dingtuna, ännu en Albertus Pictor-kyrka där vi får en guidad visning. Kring 1300-talet, restes här en av stiftets största landsortskyrkor.

Under 1470-talet fick Dingtuna nya, stora stjärnvalv, vilka bemålades av Albertus Pictor. Enligt tidens mode överkalkades under 1600-talet Dingtunas medeltida målningar. Lyckligtvis, i samband med en stor renovering år 1898, togs freskerna ånyo fram. Sen eftermiddag lämnar vi Västmanland och far söderut.

Vi beger oss mot Sundbyholm, ett slott i Södermanlands nordligaste del, där vi övernattar. Också Sundbyholm är ett slott från stormaktstiden. Riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm erhöll egendomen år 1597 av sin far hertig Karl, sedermera Karl IX. Några år senare fick Gyllenhielms nyblivna hustru, Kristina Ribbing, Sundbyholm i morgongåva.

Gyllenhielm var en visionär och reformator. På sitt gods inrättade han år 1629 för egna medel en skola som kallades Sundby skola eller Gyllenhielmska skolan. Skolan var i drift ända fram till 1987 och betraktas som Sveriges första folkskola.
På Sundbyholm äter vi en god trerätterssupé med ett par glas vin, har tid för en kvällspromenad och övernattar. Våra rum ligger i en separat konferensdel eller herrgårdshuset – men alla måltider serveras på slottet.

Sigurdsristningen har lekfullt kallats ”Nordens äldsta serietidning” på grund av motiven ur Sigurdsagan som ryms inuti runslingan. Tillsammans benar vi ut sagan om Sigurd Fafnersbane, vad som de facto höggs in i hällen, och samtalar kring Sigurdsagans popularitet i då- och närtid.
Vi stannar upp och tar in det omgivande landskapet och föreställer oss hur trakten måste ha sett ut för tusen år sedan när vattenlinjen var fem meter högre. Den lilla Ramsundsån var vid den tiden ett smalt sund som ledde in till en skyddad havsvik, den idag uttorkade Kafjärden. Vid den tiden låg Sigurdsristningen på en ö, på östra sidan om sundet. Sigrid är den mäktiga kvinna som omnämns i runtexten och som bekostade bron samt ristningen nära brofästet.

Från Ramsundet fortsätter vi mot det närbelägna Jäder. Här tillbringar vi förmiddagen och djupdyker ned i stormaktstiden och en av dess förgrundsgestalter: Axel Oxenstierna. Vi får en guidad visning av kyrkan, som är en gravkyrka för Axel Oxenstiernas släkt. Den första kyrkan på platsen tros vara en stavkyrka i trä från mitten av 1000-talet som hundra år senare ersattes av en romansk stenkyrka. Jäders kyrka är främst känd för sitt senare öde, när den under 1600-talet kom i släkten Oxenstiernas ägo. Farfadern till den senare berömde rikskanslern Axel Oxenstierna lät bygga ett gravkor i kyrkan, medan år 1642 lät rikskanslern välva det utvidgade koret med stjärnvalv som sedan medeltiden fanns över långhuset. Efter en kaffepaus fortsätter besöket med en guidning av en utställning tillägnad Axel Oxenstierna.

Mitt på dagen lämnar vi Jäder och styr mot Strängnäs. Här väntar lunch på ett av stadens mysiga kaféer, följt av en guidad visning av domkyrkan då vi möter ytterligare deltagare ur Ingvars följe. I och intill Strängnäs domkyrka finns tre runstensfragment som kan knytas till de män som reste med den sörmländske vikingen Ingvar.

På väg mot Stockholm gör vi ett kort uppehåll utanför Mariefred för att spåra upp ännu en deltagare i Ingvars expedition. På runstenen intill infarten till Gripsholms slott, möter vi Harald, Ingvars broder. Gripsholmsstenen, rest av Haralds mor Tola, är den äldsta kända av Ingvarsstenarna. Den upptäcktes 1827 på slottet, där den hade använts som tröskel. Framför den avslutar vi berättelsen om det förödande vikingatåget till Särkland och de män som, i hopp om rikedomar, anslöt sig till det. De många Ingvarsstenarna bär på en berättelse om en verklig historisk händelse, av stora mått, vars tragiska öde gav stoff åt en isländsk saga som handlar om Ingvar den vittfarne.
Denna minnesvärda utflykt lider mot sitt slut och vi färdas mot Stockholm dit vi beräknas ankomma runt kl. 18.30.